Vaknade sur, huvudvärk hela förmiddagen. Inte ens lunchen förhöjde produktivitet, som för övrigt låg på någon slags miniminivå. Eftermiddagen blev ett antiklimax, jag gick hem, less, arg. Gråtfärdig. Då är det ganska fint att dela lägenhet med en vän. Kunna klaga av sig tillsammans, sucka, förbanna. Skratta åt vår meningslöshet. Sedan kväll och surheten började avta. Kylan utanför trängde inte riktigt in. Och två timmar med en chatt utan att egentligen säga något. Det räcker för att få mig på gott humör igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar